Røldal Pilgrimmscenter

Ur beskrivningen:
I arkaden finns i övrigt på väg inåt i anläggningen en rad konstfullt gestaltade tvagningsplatser av blå labradorsten där alla vandrare kan tvaga sig och bli uppfriskade om de så önskar, innan de går vidare till kyrkan eller in i anläggningen. Här kan man också hänga av sig sin resepackning, lägga in den i ett skåp, eller kanske byta om till annan klädsel innan man går vidare. Detta rum är den sista ansatsen för pilgrimsfärden inför mötet med det möjliga mysteriet, ett rum, som ett membran, en hinna, som bildar gränssnittet mellan det profana livet och som leder vidare den återstående korta vägen till helgedomen / kyrkan. Här sätter man sig kanske en stund för att hämta andan och här samlar man gruppen för att gemensamt gå vidare. Det skall vara en skönhetsupplevelse och en glädje att befinna sig där.

Arkitektur-Form
Arkitekturen ska vara modern men förankrad i den urgamla byggnadstekniken som är signum för den traditionella norska träarkitekturen, …skeppsbyggarnas och stavkyrkobyggarnas material och hantverksskicklighet – den tradition som sträcker sig över årtusenden, från vikingaskeppet till våra dagars Gardemoen som vittnar om en virtuos hantering av vad som kan vara möjligt med trä som konstruktionsmaterial.

Byggnadens böljande kurva och den omegaliknande strukturen ger en rumslig hierarki som stämmer besökarna till samling och gemenskap. Från det runda entrérummet förs man vidare till kyrkan om man vill eller så tar man del av de olika faciliteter som erbjuds inom centret. Som kontrast till träets mjukhet och luftighet låter vi alla de inre mindre rumsenheterna byggas upp av bergets material-stenen. Liksom den sockel av natursten, som växer upp ur marken och som bär upp den luftiga transparenta stommen, låter vi dem resa sig upp i det stora övergripande rummet under takbjälkarna. Rummet gestaltas som ett öppet fritt rum som ”möbleras” med de mindre rummen av murverk i sten, enligt de programsatta funktionerna.

Vi vill låta byggnaden hålla fast den snö som kommer genom att lägga in horisontella bärskivor på takets böljande yta, som skall hålla kvar snön. Vi vill att den ska upplevas som en horisontellt upplagd snödriva, till synes svävande ovan mark och ett varmt ljus strilar ut undertill och lyser upp den närmaste omgivningen. Ett varmt välkomnande ljus under den mörka delen av dagen under en stor del av året.

Byggnadens, eller centrets insida, med den synliga stommen skall under den mörka tiden lysas upp och kommer att bilda en varmt lysande ”öppen famn” mot landskapet. Byggnaden kan upplevas från större Avstånd och med sin egen horisontella karaktär kommer den att stärka kyrkans vertikala solitär. På det sättet skapas en symbios mellan de två byggnaderna och visar på den samhörighet som finns mellan dem.